Alpinklättring

Posted on Posted in Alpinklättring

Är ett samlingsnamn för all klättring som sker i alpin miljö, till exempel i Alperna, Skanderna och Himalaya.

Alpin klättring karaktäriseras av blandad klättring på klippa, is och snö. Växlande väder och andra yttre faktorer bidrar till klättringens svårighetsgrad minst lika mycket som de vanliga faktorerna som hur brant det är och tillgången på grepp och steg. Sveriges största och viktigaste område för alpin klättring är Kebnekaise och här finns många långa och fina alpina klätterturer. Här finns även storaglaciärer och ett vackert alpint landskap. Alpin klättring delas ytterligare upp i expeditionsklättring eller kapselteknik. Expeditionsklättring innebär att klättrarna på vägen upp använder sig av basläger där klättrarna acklimatiserar sig. All utrustning behöver inte bäras upp på samma gång, i vissa fall kan bärare användas för att få utrustningen upp på baslägrerna. Motsatsen till alpin stil är kapselstil. När klättrare klättrar kapselstil måste de bära med sig all utrustning ifrån bergets botten upp till bergets topp, i en ”single push”. Beroende på lutningen på berget kan klättrarna använda sig av olika tekniker för att få med sig all utrustning. Exempelvis kan olika system för hissar användas för att dra upp utrustningen efter sig.

Kurser i alpinklättring arrangeras bl.a. av Svenska Klätterförbundet och av Svenska Klätterskolan.

Källa: Wikipedia – Klättring